when my world is falling apart When there's no light to break up the dark That's when I look at you

har nu kommit hem från luleå. Stingrays var hur duktiga som helst! började gråta både för att jag var nåså vansinigt stolt och att jag upptäckte att jag saknar det mer än jag trodde. Och mer gråt blev det när dom fick priset för mest minnes värda! då fick man gå ner och gråta och kramas massor.

Efter att tävlingen var slut hann vi gå på monki 20 min, men inget av det jag ville ha fanns :( sedan blev det lång väntan på bussen, men vi försökte göra lite fysik och läste tidningar för att fördriva tiden;)

Att åka buss när det är mörkt ute, man är lite små trött och med musik i öronen måste ju va bland det mysigaste finns.

lite pictures från dagen:










det var lite svårt att fånga alla tävlande in action så lägger ej ut några sånna, nu ska jag sova! godnatt



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0